Byns historia kan anses börja den 16 maj 1854.

Kungliga kammar Collegium gav Salomon Viklund rätt, att på överloppsmarken mellan Rönnbergets hemman och den övriga Arnemarks by anlägga ett Krono-nybygge som fick heta Stridholm.

Namnet hade troligen föreslagits av Salomon, men det är bara en gissning, för Stridholm finns ej i några handlingar eller på någon karta före 1854.

På 1787 års karta ser man att den holme i Piteälven som vi idag kallar Stridholmen, då kallades Granholmen. På samma karta fanns två holmar nedströms Granholmen som benämndes Gistholmen och Grundet längst ned, som idag har blivit landfasta.

Sextio år hade förflutit sedan holmarna i älven tillhörde Arnemarks hemman No 4 "Mattes" så namnet Granholmen kanske var glömt, och därför är det svårt att veta om krono-nybygget Stridholm gett namn åt holmen eller tvärt om.

Först i 1862-1870 års husförhörsbok har Stridholm fått egen huvudrubrik. Endast en familj är då upptecknad som boende i Stridholm nämligen Salomon Wiklund.

När familjen flyttade till Stridholm var Salomon 47 år och hans hustru Sara var 48 år gamla. Döttrarna Anna och Erika var 20 respektive 12 år.

Salomon Andersson Viklund var född inom Skellefteå Landsförsamling. Han kom som dräng till Arnemark och blev sedan bonde på "Smess" Arnemark Nr 6. Efter ett antal år sålde han sitt hemman och ansökte om att få uppföra ett nybygge i Stridholm, som efter många skrivelser under nio års tid till slut blev beviljat. Salomon hade med sin fru Sara Catarina Nilsdotter, som var från Svensbyn, sex barn, en pojke och fem flickor, men endast två flickor uppnådde vuxen ålder alla andra dog före ett års ålder.

Älven var den viktigaste och bästa vägen både sommar- och vintertid för tyngre transporter med båt och häst. Längs hela Stridholms strand fanns egentligen bara en bra uppfart där en häst kunde dra ett lass upp från älven, det var nedanför Nöjd-berget, där flottar- och kyrkvägen ansluter sig. Den tidigaste säkert kända bebyggelsen i Stridholm låg efter flottarvägen. Salomon hade sina hus längst ned mot Nöjd-berget, på den plats som Erik Anton Nöjd sedan köpte.

Krono-nybyggare

En krononybyggare hade endast besittningsrätten till sitt nybygge. Det var Anders Persson på Rönnberget No 1 och Anders Bergman på 1½, som hade ingått i skriftlig borgen för åbo-skyldigheternas fullgörande då Salomon ansökte om ett krono-nybygge. Hans gård var av mycket enkel beskaffenhet. En enkel mangårdsbyggnad, 13 varv hög samt ladugård för några kor och en häst. Det förelåg alltid vissa odlings- och byggnadsskyldigheter inom bestämda tidsperioder. Odlingen bestod av några små lindor och några tegar för utsäde av korn och potatis. Vissa torpslägenheter blev upplåtna på hans nybyggesmark och då "kanske" mot vissa gentjänster.

År 1872, efter 18 års innehav, ville han sälja krono-nybygget. Salomon Viklund var då 65 år gammal och hade varit änkeman sedan fem år tillbaka. Hans äldsta dotter Anna hade gift sig med äldste sonen på Rönnberget nr 1, Anders Bergman. Erika var gift sedan sex år tillbaka och hade flyttat till Nederluleå.

För att kunna sälja, måste nybygget först "kronlösas", alltså skatteköpas, och då måste alla odlings och byggnadsskyldigheter vara utförda.

Av upprättat syneprotokoll så fanns åbyggnad i fullgott skick, åker och lindor till 3,7 hektar samt äng till utfodring av häst och fem kor samt smånöt, allt fullt motsvarande nämnda byggnads- och odlingsskyldigheter.

Salomon blev hemmansägare

För 25 ören i lösen för maste- och storverksträden blev Salomon Viklund ägare till skattehemmanet Stridholm No 1 om 21/64 mantal.

Salomon blev klar med skatteköpet av nybygget den 8-7-1872 och den 15:e samma månad, efter några dagar som hemmansägare sålde han sitt skattehemman till Patron C A Hedkvist för 4000 Riksdaler Riksmynt, vilket var samma i kronor räknat.

Varför sålde Salomon sitt hemman?

Nattfrosten var svår under en lång tid. Fodret för kreaturen hämtades från några slåttermyrar och vid denna tid företedde byn en tröstlös anblick. Trävarupriserna på denna tid var ovanligt låga så han kunde inte få några nämndvärda inkomster från den närbelägna skogen.

Dottern Anna hade bildat familj sen 9 år tillbaka, de hade en pojke som var sex år gammal och Salomon var antecknad som förgångsfader, de bodde antagligen tillsammans, troligen i Salomons hus. Mågen var i sin bästa ålder 34 år gammal, han var äldsta sonen på Rönnberget No 1, vilket den tiden innebar en viss förtursrätt till det hemmanet.

Krononybygget hade haft sig tilldelat 40 frihetsår från kronoskatt, 22 av dessa återstod, om han ej skatteköpt hemmanet. Besittningsrätten till krononybygget var ärftlig och i lag skyddad, så dottern och mågen hade utan större kostnad kunnat bo kvar.

November 1872 år flyttade Anders Bergman med sin familj, och med där var också fruns förgångsfader Salomon, till Böle No 8.

1872 blev C A Hedkvist ägare till hela Stridholm

Vad han gjorde är dåligt dokumenterat, men enligt sägen drev han skogen för stora summor. Med det uppsving som uppstod i början av 1870-talet kom den nya ägaren att skörda frukten av den stora och värdefulla skogen.

Efter endast tre års innehav sålde C A Hedkvist de mesta av sitt hemman Stridholm No 1. Som han låtit dela i sex delar och fem av dessa såldes hösten 1875.

Delen längst ned mot Rönnbergets hemman om 1/64 mantal såldes för 250 kronor till August Olovsson, där bor i dag Ola och Annika Rönnkvist.

Nästa del som var 8 gånger större, 8/64 mantal, såldes till Erik Anton Nöjd för 3200 kronor.

Med följde här enligt köpebrevet: "alla hemmanets åbyggnader och lador samt den uppodlade jorden såväl i åker som i äng, med undantag av de torpslägenheter som förut på viss tid upplåtits från hemmanet." 23 års rätt att nyttja bomfästena var också förbehållen säljaren.

Detta var ju de två delarna längst ned mot Rönnberget, August Olovsson och Nöjd hemman. Det återstod fyra delar till som C A Hedkvist också sålde alla var lika stora i skatt 3/64 mantal.

Om man då börjar från Arnemarks rålinje så vet vi att Gabriel Olovsson köpte den första delen för 750 kronor, där bor i dag Sven-Olov Norén

Nästa del köpte N P Lövgren för samma pris, där bor i dag Leif Jonsson.

Den tredje delen från Arnemarks rå räknat såldes till hemmansägaren Olov Olovsson i Arnemark, troligen en "mitti-oll" sk på No 6 "Smess".

Den sjätte och sista delen av sitt ursprungliga hemman Stridholm No 1 sålde C A Hedkvist 4 år senare 1879 till Johan Bäckström från Svensbyn. Storleken var densamma 3/64 mantal men priset hade gått upp till 800 kronor.

Vilka människor som de mellanliggande åren ägt de olika hemmansdelarna och dess avstyckning framgår av upprättad ritning (se sista sidan).

Sammanfattningsvis kan man säga att vid sekelskiftet 1900 bodde i Stridholm med sina familjer:

Tre bröder Olovsson "Smess" Gabriel, Erik och August

Tre bröder Stenberg, August, Johan och Anton

Tre syskon Eriksson-Nöjd, Emma, Oskar och August

Två bröder Lidström Erik och Anders

Alla dessa elva personer hade ett gemensamt, nämligen att deras fäder var födda och uppvuxna i Arnemarks by.

Dessutom fanns släkten Öberg, på två ställen i Stridholm samt släkten Lövgren på ett ställe.

Alla dessa hus från den första bebyggelsen i Stridholm är rivna och bortflyttade, endast ladugården till Salomons nybygge kan vara den ladugård som finns på Nöjd hemmanet i dag.