Kyrkofröjd

Tillverkning av kyrkliga textiler och ikoner. Föreläsningsverksamhet om kyrkliga ämnen. Konsultuppdrag gällande rådgivning om utformning av kyrkliga textilier. Kursdagar om symbolspråk, liturgi, kyrkokunskap och trosmöten. Reseledare för temaresor.

Jan Karlssons Taxi AB

Taxi rörelse

RaFo Ingemar Johansson

Fotograf

Trots allt så har väl mycket av Stridholm och Rönnberget sin grund i skogen och jordbruket precis som många andra byar i omgivningen.

Flottningen kom att spela en stor roll i vår historia

Timmermagasinet vid Stridholms strand anlades ej för stridholmsskogen, det fanns där sen 11 år tidigare och anlades av konsul C.A. Vinrot från Piteå år 1861. Han var ju ägare av Bergsvikens ångsåg. Bölebommen anlades 1872 av Skutholmsbolaget och år 1884 bildades Piteälvs flottningsförening.

Sigurd Öhberg som är född i Stridholm år 1907, berättade hur han tydligt minns då flottläggning pågick i Stridholm, hur gallringsspången låg mellan holmen å fastlandet samt att Johan Isaksson, August Stenberg och Nils Bergman stod där och sorterade till tre flottar, en av täljda sparrar, en av torrfuror och en flotte av timmer för Ytterfors.

Ett antal flottar bands sedan samman och fördes vid lämpligt vattenstånd med strömmen ned till fjärden i Böle. Johan Lundkvist från Böle som är född 1893 var ibland som pojke med då Arnemarks byamän förde ned sina flottar. Han berättade att två man alltid hjälptes åt vid nedfärden. Styråror hade anbringats längst fram och längst bak, för att kunna undvika de grund som fanns nedefter älven.

Märta Isacksson berättar att Karl-Anders "Hjärt" som bodde på älvens södra sida mitt emot Pålberget nedersta gård, han sade att det hördes på långt håll då det var August Eriksson Nöjd som kom med flottarna uppifrån Stridholm. Ty han sjöng ofta och med hög röst så det ekade mellan älvens branta stränder. En sång som han gärna sjöng var "Morgon mellan fjällen".
I Böle samlades timmerflottarna till större enheter som bogserbåtarna sedan förde vidare.
Hem från Böle blev det att ro om inte vinden var gynnsam så att de kunde använda de segel som alltid var med i roddbåtarna.

Allt eftersom åren gick kom flottningen att spela en mindre roll och 1982 var flottningen ett avslutat kapitel i Piteälven.

Företagandet i övrigt har nog fört en ganska undanskymd tillvaro utan det har mest rört sig om småbrukare och hemman som sysselsatt gårdarnas folk till största delen.

Några tillfälliga sågverk under 1930 och 40 talet finns också omnämnda av folket. Men oftast var det frågan om att söka sysselsättning på annan ort, timmerhuggning var en vanligt förekommande sysselsättning och då oftast i inlandet där skogen fanns och avverkades.

År 1960 startade bröderna Henrik och Gösta Danielsson företaget Piteå Grus AB. Verksamheten bestod i att krossa grus ur "Nöjd-berget". Starten får anses läglig då vägbygget Älvsbyn – Öjebyn påbörjades strax efteråt.

Grus levererades även till beläggningen av vägen Älvsbyn – Vistträsk. Företaget drevs i varierande omfattning fram till mitten av 1970-talet.

I Grustaget var även ett asfaltverk uppställt som ägdes av Väg & Byggnads AB

Noteras kan i detta sammanhang att för närvarande 1998 pågår en bearbetning av en annan grustäckt i Stridholm.

DET VAR ANDRA TIDER FÖRR

Carl-Erik Hedkvist berättade att i början av 1940 talet när han var ung arbetade han med skogsavverkning i Risdal.

Tidigt en morgon startade han sin resa från Risdal, fick följa med en bil till Moskosel där en cykel inhandlades för 75 kronor

Cyklade sen till Stridholm, fick "kläkort" 75 poäng av Inga Bergström, åt middag hemma cyklade vidare till Piteå och inhandlade en kostym som också kostade 75 kronor. Sen var det bara cykelturen hem till Stridholm som återstod.

1922 startade Helian Rehnberg byns affär. Affären byggdes ut under 1930 talet.

1941-42 övertog Arne Lindström affärsrörelsen som han drev fram till 1963.

1952 köpte Arne Lindström sin första bil och kunde därmed erbjuda utkörning av varor.

1954 köptes Oskar Bergmans affär i Pålberget in. Affären hade som regel 1 anställd och öppettiderna var 9-18 vardagar och 9-14 lördagar.

Affären upphörde som sagt 1963 och därefter sköttes handeln från varubuss fram till ca 1982.

BYABASTUN

Frans och Elin Olofsson skötte byabastun som låg norr om deras fastighet mot Rönnbergsbäcken. Den byggdes i slutet av 1930 eller början av 1940-talet och var livligt frekventerad på lördagarna, ibland var det t o m kö av badande, damer på förmiddagen och herrar på eftermiddagen. Vatten pumpades upp från bäcken till en hydroforanläggning som fanns i bastun. Under veckan kunde bastun nyttjas av elever från någon närliggande skola.

Det gemensamma badandet pågick till 1962 - 1963 då det blev vanligt med vatten och avlopp i hemmen. De sista åren sköttes bastun av Henry och Sylvia Ström som bodde i huset intill.

DANSBANAN

Under 1930-talet fanns en dansbana vid Rönnbergsbäcken på Frans Olofssons marker, innanför f d August Öbergs fastighet.

Man pålade ner i bäckravinen för att ge plats åt en scen och oftast spelade "Sigges orkester" som bestod av Sigfrid Olofsson Pålberget dragspel, Sven Olofsson Rönnberget piano, Einar Pettersson Kvarnbäcken gitarr och Fred Bergström Pålberget på trummor. En av eldsjälarna var Birger Bergström från Pålberget, Helga Nilsson Pålberget ordnade med kaffeservering och man hade även pilkastning och tombola. Ibland spelade också "Storms orkester" från Sikfors.

Enligt Fred Bergström hölls sista dansen någon gång 1944-1945 och tombolastånden köptes av Valfrid Karlsson, Pålberget.

HUSKURER ELLER SKROCK

Som i de flesta byar fanns det även här "kloka gummor". De kunde bota lite av varje med eller utan hjälp av naturen

Evelina Åström "botade" ringorm med tunnbröd.

Hon tog en bit tunnbröd strök det över ringormen som oftast satt på kinden. Vad hon sedan gjorde med brödet är det ingen som vet.

Men att det hjälpte garanterar några av hennes fd patienter.

Ville man bota "ilakt" dvs hade klåda eller utslag gick man till Onny Hedqvist.

Hon tog tre sorters torv. Först brände hon den, sedan doppade hon den i vatten. Då var det klart för stryka torven över det onda.

Även Evelina Åström "drog med torv"

Många minns nog med fasa vem Johan Åström var.

Dit gick man när tandvärken blev för svår.

Fram med tången och vips var tanden väck.

Tvärs över älven fanns Oskar Öhlund och Jenny Lindblom

Hos Jenny fick man hjälp när det värkte i någon del av kroppen.

Hon koppade och det ansågs vara nyttigt att bli av med gammalt blod

Nedströms älven var Oskar verksam.

STRIDHOLMS BYAMÄNS FISKEOMRÅDE

År 1949 började byns markägare sälja jaktkort på småvilt och älg. Korten såldes av Oskar Stenberg. Yngve Forsberg, Holmträsk köpte jakträtten på älg det första året, därefter kom byborna med allt eftersom. Årets intäkt blev 70 kr.

Jaktkort på byns marker såldes med varierande priser och undantag till och med 1969.

År 1970 bildades Stridholms Jaktvårdsområde vilket medförde att Rönnbergets marker samt del av Altergård 1:9 (Kilen) också ingår.

I Stridholms Jaktvårdsområdes styrelse sitter idag: Sune Hedqvist ordförande, Bengt Stenberg sekreterare och Sören Hedqvist kassör.